Tisdag & pistagenötter!

Fuck vad jag känner mej down..
 Fast jag har semester & har ett jävla bra liv.

Så känner jag att det är nått som fattas & jag vet precis va det är,
en person som jag alltid kommer älska oavsett vad som händer, en person som egentligen  är mitt allt
bara att jag inte insett det förens nu...

Vi hade 4 underbara år,såklart dåliga med men det är sånt som ingår..

jag kämpar för att glömma jag kämpar verkligen men vafan ska jag göra lixom ,
livet kommer alltid ha svåra tillfällen..

Jag trodde jag va en starkare person men saknaden blir ibland så jävla stor
så den fyller fan upp hjärtat till bredden..

Det går över  jag antar att det vekligen går över gör det inte det så
får jag  lära mej & leva med olycka ...

Kanske blir det vi igen,kanske inte,
du ska veta att mitt hjärta tillhör dej & jag kommer inte få sinnesro förens du är brevid mej igen..




If you don;t know me by now
you will never ever know me!





Madeleine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0